Skolstrejken

Vi går på en landsortskola någonstans i Sverige. Högstadiet är piss och dom flesta längtar bort. Många får åka långa turer med skolbuss varje dag. Några av oss har tur eftersom vi bor i Bruksorten där skolan ligger och följaktligen kan gå hem när vi masat oss genom dagen. För andra är det värre, dom får sitta och vänta långa timmar innan det är dags att åka hem.

Vi har ett andningshål i veckan, kort onsdag. Vi slutar vid ett-tiden och kan andas ut en stund innan vi måste ta tag i läxorna. Det är ofta de här dagarna som vi planerar att göra roliga saker tillsammans med någon kompis. Så kommer meddelandet från rektor, klassföreståndarna läser upp ordern. Det blir inga fler korta onsdagar, det är ”schematekniskt omöjligt” får vi höra. För dom som har fått stå och vänta på bussar i flera timmar spelar det inte så stor roll, det är för deras skull förändringen genomförs informerar rektor. Det skiter vi i, och vi fattar ändå inte vafan ”schematekniskt” betyder, vårat andningshål ska tas bort och det stör oss.

Vi snackar i korridorerna, mycket av det vanliga gruffet är borta, folk är förbannade. Jag vet inte vem som nämner det först men det börjar snackas om skolstrejk. Och bara några dagar efter att vi fått informationen tar vi initiativ på en KF-timme (den timmen i veckan då klassföreståndaren snackar med oss om skolutflykter, dåligt beteende och andra saker) ”Vi borde strejka” säger en i vårat kompisgäng. Läraren förhåller sig rätt neutralt, hon tittar allvarligt på oss och säger att vi inte har laglig rätt att strejka. Vissa grupper i samhället får inte strejka, som poliser och elever. Ni har ju skolplikt upplyser hon också fast hennes röst är mild.

Vi struntar i uppmaningen, efter KF-timmen är det Kemi istället för hemgång och det tänker vi inte acceptera. Vi deklarerar för läraren att vi tänker strejka, han ser lite ledsen ut med sina hundögon men vi är bestämda och jävligt starka just denna sällsamma onsdag. Flera av oss går ut, utom några pluggisar som sitter kvar, vi väser åt dom att dom är dumma i huvudet. Det hjälper inte, dom tittar ner i sina bänkar. Vi andra går ut.
Vi skanderar: Skolstrejk! Skolstrejk! Vi bankar på dörrar och folk strömmar ut i de mörka korridorerna. Vi blir fler och fler. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra men vi går ut på skolgården. Alla har någonting att säga. ” Ähh jag skiter i om det är skolstrejk jag vill bara slippa lektion” säger någon.
En tjej som är med i elevrådet försöker ta ledningen över det hela. ”Vi måste göra detta på ett organiserat sätt och via elevrådet ställa krav. Det här är ju alldeles oorganiserat” Någon annan invänder ” Äh vafan, när har elevrådet någonsin gjort någonting, dom gör ju fan bara vad rektorn säger”. Stämningen är upphetsad, men när vi snackat en stund drar vi iväg. Dom flesta går hem medan några elevrådspolitiker går iväg för att prata med rektor.

Nästa dag är vi alla kallade till möte i matsalen. Rektor berättar var skåpet ska stå. Det är ”schematekniskt omöjligt” och vi har ingen rätt att frånvara. Det finns helt enkelt ingenting att göra, vi måste acceptera sakernas tillstånd. Han lägger till ”och så var det ju några som var ute i någon sorts `strejk´ men det tycker jag vi stryker ett streck över.” Vi säger ingenting, ingen opponerar sig. Vi är sura men håller det inombords. Vi svär lite när vi masar oss tillbaka till lektionen och till arbetsveckor som blir drygare att stå ut med för oss som inte ser skolan som det viktigaste i livet.

Så här i efterhand som vuxen kan jag tänka att han var extremt slipad våran rektor. En riktig symbol för den repressiva toleransen, en riktig slemmig sosserektor. Det känns märkligt att vi bara accepterade till sist men jag antar att vi inte var tillräckligt starka i våran kollektiva vilja att ta tag i skiten. Dessutom så hade vi ju i det svenska skolsystemet lärt oss att läraren , skolan och samhället alltid har rätt. Dom sitter inne på sanningen. Men jag är ändå stolt över strejkens spontanitet, hur vi körde över elevrådspolitikerna, trotsade lärarna, och, om så för bara några timmar, kände att initiativet låg hos själva. För en gångs skull kände vi att vi kunde lägga bort våra asociala skitkonflikter som färgade vardagen.

Elevprotester de senaste åren

Läser Rädda barnens rapport ”Vems röst väger mest? Barn och vuxna om elevinflytande i skolan”. Hittills har det funnits både intressanta och intetsägande bitar i den. Eventuellt kommer det skrivas nåt om den här på studentexodus senare. En intressant sak var iaf en lista på ett gäng elevprotester de senaste åren. Vissa av länkarna är redan inaktuella, men här är några som funkar:

Perstorp: protester mot omorganisation (införande av nivågruppering) av högstadium

Hyllinge: protester mot omorganisation (avskaffande av nivågruppering)

Göteborg: elever protesterar mot flytt av gymnasieskola

Finnerödja: elever protesterar mot flytt av mellanstadium

Ronneby: protester mot nedläggning av högstadium (även radio, där skolpolitikern Nils-Ingmar Thorell ger arrogansen ett nytt ansikte)

Leksand: protestbrev när lärare sparkas

Landskrona: åtgärder mot stök respektlösa, enligt eleverna

Sjöbo: Elever i protest mot ny pedagogik

Borlänge: elever upprörda över låsning av skolan

Ur artikeln:
Det enda vi får vara med och säga till något om är om det ska vara hallon- eller lingondricka i matsalen. Jo, vi fick också igenom att vi ska sätta upp klockor. Men när det gäller större saker, som att låsa in oss elever, bekymrar de sig inte om att lyssna.
I slutet av förra året sattes protestlistor om inlåsningen upp på skolan, underskrivna av elevrådets styrelse.
-De revs ner för att det innehöll tvivelaktigt innehåll. De syftade på att vi skrivit ”låsta Haga”, berättar Emma Engström, K3.

Italienska skolor och universitet i uppror

Den senaste månaden har universitet ockuperats av studenter och lärare tillsammans och stora demonstrationer har hållits i mängder av städer, bland annat Milano, Rom och Florens.

Bakgrunden är Berlusconiregeringens förslagna ”Gelminireformer”, som i praktiken skulle innebära stora nedskärningar och omfattande privatiseringar av högre utbildning. Nedskärningarna endast inom högre utbildning motsvarar ca 10 miljarder kronor, och samtidigt skall vägen öppnas upp för att låta privata intressen köpa in sig i universiteten. Kritikerna menar att detta är ett sätt att smyga in en privatisering, då inget universitet kommer kunna klarar sig på de nya mindre anslagen. Privatiseringarna skulle i sin tur innebära höjda avgifter för studenterna och överföring av beslut från studenter och universitetsanställda till representanter från de banker och andra företag som köper in sig i stiftelserna.

På grundskolenivå motsvarar nedskärningarna bland annat en sänkning av skoltiden från 40 timmar/vecka till 25 timmar/vecka.

Studentrörelserna har kopplat samman nedskärningarna med finanskrisen och menar att studenter och lärare inte borde betala storfinansens krisekonomi: ”Universiteten ska inte betala er kris!”

För att få med sig allmänheten på reformen har Berlusconiregeringen anspelat på att universiteten är i kris och att förändring är nödvändig. Bland annat har det talats om de så kallade ”baroner” som idag har oinskränkt rätt att bestämma vem som ska få anställning på universiteten. De flesta anställda verkar dock vara överens om att även om problemen existerar så är privatisering inte ett sätt att lösa dem.

Svaret har blivit protester, elevstrejker och studentockupationer av universitetens lokaler. Lärarna stödjer generellt sett protesterna och i Florens har många lärare kommit överens med studenterna om att fortsätta hålla föreläsningar, mot löfte om att föreläsningarna ska beröra reformerna och finanskrisen. För att förvandla föreläsningarna till en protest hålls de ute på gatan, för att visa allmänheten vad som kommer hända med universitetslokalerna om nedskärningsplanerna sätts i verket.

En annan reform som finns på förslag är införandet av uppförandebetyg. Den som får ett lågt betyg ska tvingas gå om ett år, och strejkande elever och studenter hotas nu med bottenbetyg om de inte slutar protestera mot reformen. Inget tyder dock på att protesterna minskat den senaste månaden.

Läs mer:

Guldfiske

Universitetsläraren

Elevstrejk mot nedskärningar

Ännu en berättelse från Motarbetaren.se, om en elevstrejk 2007:

Eleverna reagerar mot att fem lärare ska kickas och den genomgripande omorganisering som skapat kaos på skolan. Vissa elever som går sista året kan under sista tiden få nya lärare i uppåt nio olika ämnen.

Det var under ett informationsmöte på måndagsmorgonen som rektor Lotta Fahle förklarade för eleverna att de inte har ett skit att säga till om vad det gäller omorganiseringen. Tydligen har det hotats med strejk tidigare men eleverna tog nu steget fullt ut.

Skolans fotbollsplan fylldes av strejkande elever i det vackra vädret.

- Vi känner oss jättebesvikna. Rektorn beter sig väldigt respektlöst och det är något som de flesta inte gillar.

Eleverna är trötta på att bli behandlade som omyndiga snorungar. Man vill inte heller bli av med de lärare man känner och är vana vid. Betygshetsarna är också oroliga över att de inte kommer få rättvisa betyg av de nya lärarna.

Under förmiddagen var det ganska lugnt på skolan. Lite skrik på rektorns avgång bara. Men lite senare på eftermiddagen ilsknar studenterna till. Det kastas ägg på rektorsexpeditionen och skolfasaden.

- Vi skrek att vi inte gillar Lotta Fahle för att hon bara tänker på sig själv. Hon ville inte ens komma ut och prata med oss.

- Men nu har hon hört vad vi tycker, hoppas att hon ändrar sig. Något måste de ju göra för ingen går till lektionerna.

- Vi kommer att strejka så länge som det behövs, men i morgon tar vi med oss filtar.

Strejken slås ner

Idag på morgonen samlades eleverna i skolaulan. Där krossade skolledningen strejken med en blandning av olika hot och straffåtgärder. För det första skulle sommarlovet kortas av om de fortsatte strejka. För det andra skulle all frånvaro under strejken räknas som skolk. Rektor Lotta Fahle avrundar det hela med några visdomens ord vem det är som härskar.

- Hon sa till oss att vi ändå inte kan göra något för att påverka, och att vi inte har något att säga till om.

Efter detta fick studenterna torka av rektorsexpeditionen, torka golv och ta bort klotter riktat mot skolledningen.

En titt på omorganiseringen

I arbetet med omorganiseringen under läsåret så verkar det ha kört ihop sig ganska rejält mellan lärarna och rektorn. Fackets huvudskyddsombud blandades in och förvaltningschefen tvingades gå in och styra upp. Rektorn är ganska hård i nyporna när det gäller att genomföra kommunens nedskärningar och arbetsrationaliseringar. En rolig detalj är att hon för eleverna under tisdagsmorgonens möte rättfärdigade omorganisationen på följande vis:

- Hon sa att det var lärarna själva som ville ha den nya organisationen, att det var lärarnas beslut, säger en 8:e klassare.

Vilken järnlady. Hon omsätter kommunens nedskärningar med knuten pansarnäve.