Linköpings universitet skiter i Högskoleförordningen (del 1)

Av alla regler som universitet och högskolor bryter mot ligger förmodligen regeln om antal omtentor i topp. Enligt Högskoleförordningen har vi rätt till minst fem chanser att tenta av en genomgången kurs. Detta är något som studenter kämpat sig till och som ger en viss säkerhet i de drivor av godtyckliga och undermåliga tentor som vi tvingas göra.

Vi har pratat med två studenter som läser på Lärarprogrammet på Linköpings universitet.  De berättar att programmet nu som regel ger två omtentor. Missar man dem är man tvungen att hoppa på nästa årskull lärarstudenter och läsa deras motsvarande kurs – oavsett om litteraturen ändrats och om de har tenta på samma vecka som ens egen ordinarie kurs. De berättar också att vissa delkurser och moment bara innehåller en chans till omtenta – sen är det bara att snällt invänta kommande års utbildning och hoppas att den innehåller ett motsvarande moment. En av studenterna säger:

- När jag frågade om antalet omtentor, som även enligt universitetets egen regelbok ska vara minst fem, så fick jag bara höra att ”det är det nya systemet”. Åsikten uppifrån verkar vara att kurserna ändå ändras så lite från år till år och att om man är så dum att man behöver mer än två omtentor så förtjänar man att läsa om kursen.

Vi pratar med en annan student som läser litteraturvetenskap. Där har de bara ett omtentatillfälle. Hen berättar:

- Jag hade länge tänkt åka och hälsa på några kompisar som bor i London. Som student är det ju inte helt lätt att ha råd med flygbiljetter, men jag hade varit ute i riktigt god tid och fixat en biljett för några hundra. När jag sen fick underkänt på min tenta – på grund av otydliga instruktioner från läraren dessutom – så visar det sig att den enda omtentan ligger samma dag som jag hade köpt flygbiljett. Jag vet inte hur jag ska fixa det, på Ryan air får man ju inte direkt något avbeställningsskydd om man säger så..

Någon kanske invänder att en extra chans borde vara mer än nog – vem behöver egentligen fyra-fem försök på sig att klara en tenta?

För det första kan man ju fråga sig – om nu någon behöver så många chanser, kanske bara på en enda kurs, ska den då nekas det och istället få veta att den inte platsar på högskolan?
För det andra – det är ganska lätt att missa omtentatillfällen på grund av extrajobb, sjukdom, andra tentor eller uppgifter samtidigt, personliga orsaker och så vidare. Att ha minst fem chanser är ett sätt att öka chansen att hitta en tid som ger en en ärlig chans att hinna plugga.

Det är också intressant att fråga sig varför många utbildningar skär ner på antalet omtentatillfällen. En tendens man kan se är att de mer resursstarka tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna erbjuder omtentor även för den som redan fått godkänt (detta gäller t.ex. på KTH i Stockholm), medan ”utblottade” humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen drar in. Deta gör att man kan tolka omtentorna i ekonomiska termer – omtentor kostar pengar.

Men stämmer det verkligen?

Humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen – och framför allt lärarprogrammen – använder betydligt fler hemtentor än de tekniska/naturvetenskapliga ämnena. Och en hemtenta kräver varken tentasal eller tentavakt. Egentligen krävs inte ens att läraren byter ut tentafrågorna – det är knappast fusk att få extra tid med en hemtenta. Vissa utbildningar ger samma tentafråga även vid omtenta, men tack vare någon förvirrad bild av ”rättvis tävlan” sitter lärarna på många utbildningar och formulerar nya frågor. Trots att det inte finns några incitament för studenter att sitta längre med tentan utan noggranna tidsramar (sölar man så kommer man ju bara efter med nästa delkurs istället…).

Det struntar de flesta utbildningar i. Istället sitter överarbetade lärare helt i onödan och skriver nya tentafrågor för att försvåra livet för sina lika överarbetade studenter. Dags att snacka ihop sig med lärarna?

Kolla in vad Högskoleförordningen säger om tentor. (Kapitel 6, § 21)