Elevprotester de senaste åren

Läser Rädda barnens rapport ”Vems röst väger mest? Barn och vuxna om elevinflytande i skolan”. Hittills har det funnits både intressanta och intetsägande bitar i den. Eventuellt kommer det skrivas nåt om den här på studentexodus senare. En intressant sak var iaf en lista på ett gäng elevprotester de senaste åren. Vissa av länkarna är redan inaktuella, men här är några som funkar:

Perstorp: protester mot omorganisation (införande av nivågruppering) av högstadium

Hyllinge: protester mot omorganisation (avskaffande av nivågruppering)

Göteborg: elever protesterar mot flytt av gymnasieskola

Finnerödja: elever protesterar mot flytt av mellanstadium

Ronneby: protester mot nedläggning av högstadium (även radio, där skolpolitikern Nils-Ingmar Thorell ger arrogansen ett nytt ansikte)

Leksand: protestbrev när lärare sparkas

Landskrona: åtgärder mot stök respektlösa, enligt eleverna

Sjöbo: Elever i protest mot ny pedagogik

Borlänge: elever upprörda över låsning av skolan

Ur artikeln:
Det enda vi får vara med och säga till något om är om det ska vara hallon- eller lingondricka i matsalen. Jo, vi fick också igenom att vi ska sätta upp klockor. Men när det gäller större saker, som att låsa in oss elever, bekymrar de sig inte om att lyssna.
I slutet av förra året sattes protestlistor om inlåsningen upp på skolan, underskrivna av elevrådets styrelse.
-De revs ner för att det innehöll tvivelaktigt innehåll. De syftade på att vi skrivit ”låsta Haga”, berättar Emma Engström, K3.

Det stora brödupploppet…

Vi går i fjärde klass. Det är lunchrast och vi är på väg till matsalen. Det ska bjudas på gratinerade fiskbullar, en rätt som ogillas av de flesta. Som tur är finns åtminstone knäckebröd.

Framme i matsalen möts vi av en skylt: ”Max två knäckebröd per elev” Upprörda röster, några finner sig i regeln, andra försöker smuggla med sig fler smörgåsar men upptäcks av vaktande lärare eller mattanter.

På rasten efteråt är vi några elever som pratar om regeln, att vi fortfarande är hungriga, att något borde göras. Vi drar igång ett spontant demonstrationståg som skanderar ”Vi vill ha mat” och som snart drar med sig de flesta eleverna på skolgården. Vi marscherar in i matsalen och kräver att få prata med personalen. Mattanterna förklarar dock att de håller med oss men att det inte är deras beslut och att vi borde prata med rektorn. Sagt och gjort, demonstrationen går vidare.
Väl framme hos rektorn använder hon det klassiska knepet att bjuda in representanter för upproret snarare än att svara på frågor inför alla.
Vi går på det och jag och en till följer med in. Som tur är vi för barnsliga för att kunna skapa nåt samförstånd, vi äter mest upp hennes godis och petar oss i näsan med hennes pennor. Lite senare går vi därifrån utan att vara mycket klokare.

Trots allt – demonstrationen fungerade. Det var sista gången som skolan försökte begränsa antalet knäckebröd.